Vad som gjorde att bröderna Wright lyckades där så många hade misslyckats, var att de dels hade en tillräckligt liten och kraftfull motor, en liten robust enhet på 12 hk som bara vägde 81 kg. Man hade dessutom propellrar vars effektivitet inte skulle överträffas på ytterligare sex år.
Men det som verkligen gjorde skillnad var att de hade räknat ut att det inte räckte att kontrollera planet i sid- och höjdled, utan även i rollplanet. Wrights hade studerat vråkarna och kommit fram till att vingvridning (wing-warping) var rätt metod. Se bilderna.
Världens första kontrollerade flygning med en maskin tyngre än luften genererade en liten notis i den lokala tidningen. Det var inte många som trodde att det var sant.
1904 byggde man den förbättrade Flyer II och en förbättrad motor som gav 4 hk mer än den gamla. Medan de väntade på att deras patentansökningar skulle gå igenom utförde de ytterligare tester i hemlighet, samtidigt som de blev bättre piloter. Den 20 sept lyckades Wilbur äntligen flyga i cirkel, något som inte gått tidigare för att de inte lyckats stiga så högt att de kunnat skeva utan att slå i backen.
100-tals människor sammanlagt såg dem i luften under den här perioden och vid två tillfällen kom reportrar till platsen, men genom en ödets nyck vägrade motorn att starta båda dessa gånger.
1905 kom Flyer III, vilket blev deras definitiva flygvärdiga maskin. Med den kunde de med lätthet genomföra flygningar på över 15 min.
Deras största problem var att flygplanet tenderade att stalla vid svängar, vilket de löste genom att trycka ner nosen lite för att höja farten.
I januari 1905 erbjöd de Krigsdepartementet sin uppfinning, men de tackade nej utan att ens överväga det. Därefter erbjöd de det brittiska krigsministeriet maskinen, men de administrativa kvarnarna malde så långsamt att i oktober gav de upp och erbjöd åter Krigsdepartementet sin nu vältestade Flyer III. Trots att Wrights gjorde det klart att de erbjöd en maskin med garanterade prestanda, valde departementet att betrakta erbjudandet som en begäran om hjälp, tackade man återigen nej med den klassiska kommentaren: ”Apparaten måste föras till en nivå av praktisk användbarhet utan kostnad för Förenta staterna”.
Wrights var så oroliga att deras uppfinning skulle stjälas att de slutade med utvecklingsarbetet under 30 månader.