...Och i slutet av kriget såg alla planen ut så här.
Nej, skämt åsido. Fram mot slutet av kriget började man experimentera med olika "oortodoxa" lösningar.
Överst till vänster: Curtiss XP-55 Ascender. Amerikanska flygvapnet eftersökte en oortodox design och detta är Curtiss misslyckade försök.
Överst till höger: Miles M.39B. M.39 skulle blivit ett snabbt bombplan. Idén med tandemvingar var densamma som för canardflygplan, att ge överlägsen manövrerbarhet, men samtidigt bidra med lyftkraft. M.39B var en prototyp i mindre storlek och någon modell i full storlek flög aldrig.
Mitten till vänster: Kyushu J7W1 Shinden utvecklades som ett jaktplan med kort räckvidd och mycket god manövreringsförmåga för att möta hotet från de amerikanska B-29 bombarna. "Pusher"-modellen valdes delvis för att det skulle gå enkelt att bygga en jetversion. Endast två prototyper hann flyga sammanlagt 45 min innan kriget tog slut.
Övre mitten till höger: Messerschmitt Me-163. Det hittills (2010) enda raketjaktplanet som varit i operativ tjänst. Ca 300 byggda och de svarade för ett tiotal nedskjutningar. Planet hade inget landningsställ utan landade på en skida efter att ha släppt ett litet hjulpar vid starten.
Nedre mitten till höger: Northrop XP-56 Black Bullet. Togs fram till samma specifikation som Curtiss XP-55 och hade samma brist på framgång.
Nederst till vänster: Northrop XP-79 Black Bullet. Jack Northrop var intresserad av att ta fram ett flygplan i form av en flygande vinge. Inte förrän B-2 bombaren 1989 kom ett sådant flygplan i bruk men man byggde bara 21 st p.g.a. den höga kostnaden, ca 737 miljoner US$ per styck 1997. XP-79B kraschade under sin första flygning i september 1945.
Nederst till höger: Saunders-Roe SR.A/1. När denna flög för första gången 1947 var militären inte intresserade av sjöflygplan längre.
I det här sällskapet passar även Saab J 21 in. Det var bl.a. ett av världens första flygplan med katapultstol och byggdes senare i en jetvariant.