Fram till första världskriget utvecklades flygplanet i långsamt tempo. Planen med motor fram och höjd- och sidroder bak tog över. 1909 flög Louis Bleriot över engelska kanalen i sin Bleriot XI. Även om detta var ett monoplan, började dubbeldäckarna bli vanligast. Dels gav de mer vingyta för samma spännvidd, dels blev konstruktionen stabilare, med två vingar med stag och vajrar emellan.
Royal Aircraft Factory B.E.2 konstruerades 1912 och var RFC:s standardutrustning när VK1 bröt ut. 90 hk 116 km/h 3500 byggda.
På kontinenten hade de allierade 233 flygplan (160 franska och 73 brittiska) och tyskarna 246. De allra flesta var spanings- eller skolflygplan. De militära myndigheterna visste inte riktigt vad man skulle ha flygplanen till, men man hittade två användningsområden: taktisk eller strategisk spaning för befälhavare och artillerispotting. I det sistnämnda fallet använde man kapslar med meddelanden eller olika manövrer för att visa hur artilleriet träffade. Man hoppades också kunna använda trådlös överföring när en tillräckligt lätt apparatur hade utvecklats.
Det tog inte lång tid innan befälhavarna insåg hur illa det var att fienden kunde flyga rakt in över trupperna och se hur de var de fanns, vilken utrustning de hade och hur många de var.
Nu började flygbesättningarna ge sig på varandra med pistoler och gevär, och även spikar som man kunde kasta när man var över motståndare. Kulsprutor hade den nackdelen att de sköt av propellern. I början av kriget var dessutom motorerna så klena att flygplanen tappade för mycket prestanda, men lite senare brukade spanaren ha en rörlig lättviktskulspruta och piloten kunde ha kulsprutor monterade på övervingen, utanför propellerskivan.
Roland Garros, i sin Morane-Saulnier L, var den förste som sköt kulspruta genom propellerskivan. Det gjorde han genom att låta montera deflektorplåtar på propellern. Han blev krigets förste flygaräss, innan han sköt av sin egen propeller. 60 hk, 130 km/h
Det första specialbyggda jaktplanet med interruptutrustning var Fokker Eindekker. Det skaffade sig snabbt ett fruktat rykte innan det övertogs av bättre typer. 100 hk, 140 km/h. Max Immelman flög detta.